Bakgrund

Jag började skriva det här i ett gammalt block. Det blev rätt snabbt trist. Tänkte att en blogg skulle passa bra, den skulle kunna ge både möjlighet till dokumentation och utrymme för reflektion. Men det här är mest för oss, du och jag G.

Min pappa har alltid haft en massa odlingsprojekt och med tanke på vad jag dras åt att odla förstår jag själv vem som är min förebild. Det ska odlas ätbara saker. När jag var liten hade vi kolonilott som man var tvungen att åka med till för att det skulle vattnas, den låg absolut sämst till på hela stället, precis vid vägen. När vi köpte hus så anlades direkt en rejält stor bit jord som pappa odlade på. Just nu funderar han på att slå till och bygga ett växt hus. Grejen med pappas odling är att det liksom inte kommit så mycket ut av den, några sånna minnen finns knappt. Jo, härom året lyckades han synnerligen bra med potatis och lök som vi grävde upp när vi skulle ha det!

Jag däremot är en nybörjningsodlare. Jag har i mitt liv ägt krukväxter som jag fått att överleva. Kommer aldrig så långt så att jag planterar om och därför dör de väl till slut. Näringstillförsel har jag dessutom pysslat sparsamt med.

När vi flyttade hit förra året öppnades en ny odlingsmöjlighet: vi blev med balkong. Små stapplande försök gjordes att i mitten av sommaren få till lite sallad och vi köpte en humle. Det gav lite men sommarregn och kass skötsel gjorde att stackarna tvärdog.

Det senaste halvåret har innehållit mer blommer än jag någonsin kan komma ihåg. Jag fick t ex beviset på att jag blivit vuxen kvinna när jag fick två tulpanbuketter och en megaomgång påskliljor på min födelsedag. Vaser har inhandlats och just nu står det faktiskt två blommande krysantemum i fönstret och de ska banne mig överleva!

Jag saknar kunskap, men det är inget man inte kan skaffa sig och tillsammans med erfarenhet så får man göra så gott man kan. Så med vinterns paus och drömmar om en trevlig sommar på balkongen börjar vi nu om.